Så var höstens tradition avklarad! 7 mil gick som en dans... nja nästan iallafall. :o) Över lag gick turen ovanligt lätt i år men visst fanns det tillfällen när det blåste som mest och backarna aldrig tycktes ta slut.
Nog är det jobbigt att cykla så långt och jag är otroligt trött efteråt men det ger ändå en otrolig kick. Dessutom har Lina och jag så himla roligt under tiden. Vi skulle kunna klara vad som helst bara vi fick vara tillsammans... Kanske låter en smula klyschigt men så känns det faktiskt. Bara så ni vet ;o)
Det är 5e gången jag genomför detta cykellopp men inget lopp har varit det andra likt. :o) Förra gången t.ex. lånade jag en cykel av en bekant som oturligt nog blev vandaliserad under natten, morgonen därpå tyckte jag att det gick väldigt trögt att cykla men trodde att det berodde på att jag tränat för dåligt. Efter första vätskedepån tittade några reparatörer på cykeln och konstaterade att jag kört 1 ½ mil med bromsen i. Pust!!!
Nog är det jobbigt att cykla så långt och jag är otroligt trött efteråt men det ger ändå en otrolig kick. Dessutom har Lina och jag så himla roligt under tiden. Vi skulle kunna klara vad som helst bara vi fick vara tillsammans... Kanske låter en smula klyschigt men så känns det faktiskt. Bara så ni vet ;o)
Nu ska jag vila min kropp. Men snart ses vi igen
PS. Har äntligen lagt brevet på lådan om internet i min nya bostad så nu är det bara och vänta de där 4-6 veckorna. Sen kära vänner, blir det skriva av igen! DS.
