Jag har fått ett dilemma!

Nu när jag äntligen beslutat mig för att flytta till Linköping så kommer samtalet! Jag har fått JOBB i Göteborg! Till råga på allt så har jag möjlighet att välja mellan två. Det ena är ett föräldravikariat på ett år och det andra är en fast tjänst. Det jobbet jag bestämmer mig för blir mitt, bollen ligger på mig! Wow!

Ändå känner jag mig inte glad. Jag har på sistonde varit så inställd på att flytta "hem" igen att jag i princip nästan redan bor där psykiskt. Dagens samtal raserade hela min vision om en höst nära de personer jag älskar allra mest.

Vad är meningen?

Många drömmer om att få vara i min situation. Jag är fri att fara, hela världen ligger öppen för mig. Jag är ung, har en utbildning och jag kan göra precis vad jag vill. Det är väl antagligen just det som ger mig ångest. Jag känner pressen att "passa på" att göra det där man aldrig kommer att kunna göra sen (vad nu det är?) Jag är nog lite rädd egentligen. Rädd för att åka, lämna och starta på nytt. Därför skulle det vara skönt att flytta till Linköping där jag får en chans att börja om från början men i en trygg miljö.

Jag lider av beslutsångest, där endast jag kan ta beslut. Men ändå, snälla hjälp mig någon!