Hemlängtan med dip

Ibland känns allt plötsligt tungt. Jag känner mig liten och ensam och trött. Vill bara flytta till Linköping nu, har inte mycket kvar i Kalmar. Vännerna flyttar, jobbet e snart slut, lägenheten är uppsagd... En månad känns som en evighet! Igår hade jag ångest i bröstet när jag åkte tillbaks till Kalmar. Det börjar kännas trisst nu. Ingen idé att städa eller ge järnet längre, det spelar ju ändå ingen roll... så känns det iallafall.